Varning: Odefinierad arraynyckel "post_type" in /home/fhuozdowski/ftp/fhuozdowski/wp-content/themes/fhuozdowski/single.php nätet 17

Varför slits remskivor?

Växlar som använder kuggremmar är en populär överföringsmetod. Detta beror på att de, förutom förmågan att hantera höga vridmoment och höga hastigheter, möjliggör exakt synkronisering av enskilda komponenter i enheten, t.ex. kamaxelhantering i en förbränningsmotor. Detta är viktigt för många mekaniska komponenter, men också användbart, till exempel för att styra mer komplexa arbetssekvenser. Ingen utrustning av denna typ kan dock fungera smidigt utan en lämplig sådan den tandade remskivan med hög hållbarhet. Låt oss titta på hur remskivan fungerar och vilka mekanismer som kan leda till dess för tidiga slitage.

Hur fungerar kugghjul med tandade remskivor?

Användning av kuggremmar för driva olika mekanismer Det är mycket vanligt. De används både i förbränningsmotorer, t.ex. för exakt ventilstyrning och manövrering av tillbehör, men också i många industrimaskiner, särskilt där det är nödvändigt samarbete mellan många rörliga delar. Funktionsprincipen för kugghjulet med kuggremmar är relativt enkel. Den drivna remskivan fungerar, överföringsmoment till remmen och ändra rotationsrörelsen till en linjär rörelse, som sedan omvandlas till rotationsrörelse för det drivna hjulet. Interaktionen mellan remskiva och rem är möjlig med formkoppling och trycket som utövas av remskivning på remtandning, och i fallet med en driven remskiva på tandhjulet. En ytterligare faktor som påverkar systemets funktion är också friktionskoppling visas mellan tänderna.

Hur bär tandade remskivor?

Den främsta orsaken till för tidigt slitage är friktion mellan tandning av bältet och remskivan. Det orsakar gradvis slitage på materialet från vilket hjulet tillverkades, och beroende på tandningens geometri, detta gäller huvudsakligen antingen botten av kokhålen eller dess hörn. Överdriven belastning på växlarna och bidrar också till att slitage påverkas anpassningsstörningarvilket leder till accelererad nötning av materialet på tandkanterna, och ibland även i dess mellersta del.